Mycket har hänt sen sist vi hördes.
Jojo har haft en vrickning i hovleden som har blivit behandlad och har nu flyttat hem igen och ska nu sättas igång och sedan betäckas. Sunnie har jag haft på Yxsta i ca 3 veckor och åkte för en vecka sedan vidare till en annan ryttare för att vidareutbildas och tävlas, så för tillfället är jag hästlös. 
Saknar Jojo som attan, och jag vill egentligen inget annat att hon skulle vara risk, för jag är HELT FÖRÄLSKAD i henne, men samtidigt har jag en sprittande känsla i kroppen som jag inte kan beskriva. En känsla som faktiskt gör mig glad, vindar av förändringar.
Om två veckor exakt får jag nämligen hit en ny häst från skåne som jag bara har sett på bild, och när jag tänker efter så inser jag hur galen jag egentligen är som bara tar hem en häst utan att egentligen veta något om den, men något inom mig säger att jag "bara måste testa", chansa, ta risker, "live on the edge".
Det jag vet om henne är:
Namn: Sweet and Sour P (Kommer från samma stuteri som Jojo, Stuteri Piledahl)
Född: 2003 (har haft ett föl coh tävlas som 6-åring i år)
E: Crelido
Ue: Feliciano
Mankhöjd: 168 cm
Färg och tecken: Brun med bläs
Tävlats: Hoppning 1.10m
Avelsvärderad: 8p på gångarterna

Vääldigt spännande!^^

Förövrig så är jag nog faktiskt gladare nu än vad jag har varit på länge. Vädret är underbart, det är ljust när jag åker till jobbet och ljust när jag kommer hem. Jag har "tagit tummen ur röven" har städat både hemma och i stallet. Jag har blivit tillfrågad om att rida till och hoppa 2 andra fina hästar och det ser jag som en mycket stor komplimang! Jag har fått vikariat på jobbet fram till maj och efter det så börjar ju sommarjobben så jag har nästan med all säkerhet jobb ända in på hösten. Jag känner mig inte heller lika ensam här i Örebro längre, då jag har fått många nya bekanskaper i stallet och på jobbet.

Det enda jag saknar är alla mina underbara vänner från Bollerup, det går inte en timme utan saknaden efter allt vi hade. Jag associerar allt till er, det kan vara en låt på radion som var "vår", en person på stan som påminner mig om er. Saknar alla skratten, alla hyss, alla uppesittarkvällar, alla bakkvällar, etc. Men framförallt saknar jag gemenskapen som vi delade, vi var som en familj, talade med varandra även i tystnad, och det kan inte beskrivas som någonting annat än Absolut Kärlek<3

Bollerup 2006-2009 <3