Är man någonsin nöjd?
Sitter och filosoferar lite medans jag väntar på min skjuts ut till stallet. Råkade nämlige höra en kvinna på mitt jobb klaga på att det var så oerhört kallt ute (Ca -12°) och att hon inte ville gå ut för att det var så kallt. Vid närmare eftertanke kom jag på att denna kvinna tidigare klagat på att det aldrig blev vinter och att hösten var för regning, och då undrar jag: Hur ska det vara för att hon ska vara nöjd? :s
Om jag sedan drar parareller till mitt egna liv så kan jag bara konstatera att jag egentligen är riktigt bortskämd.
Jag har en helt underbar häst på foder, ett timanställning som städare (alltså en relativt stabil inkomst), underbara vänner och en familj som alltid finns där som stöd och om inte annat, som ett bollplank. Jag har också ett tak över huvudet, får mat varje dag, och mina största problem för tillfället är att jag inte kan bestämma mej för vad jag vill göra i framtiden, för att det finns för många saker att välja på. :P Och Närking som jag ursprungligen är, så har jag också utveckalt en utomordentlig näsa för att finna saker att klaga på, vädret, samhället, Anna Anka etc  

Usch, vad fruktansvärt bortskämd jag är! 
Eller är jag det?
Är man bortskämd, om man är tacksam varje dag för allt man har?
Jag har lärt mig och lär mig fortfarande att vara ödmjuk till livet som det är.
Så nästa gång det regnar ska jag tänka: "tänk vad roligt att vi har olika väder", och nästa gång jag jag tänker en rolig tanke så ska jag skratta rakt ut, högt, extra gott, för ett gott skratt förlänger livet, och nästa gång jag är i stallet så ska jag krama Jojsan extra länge för att hon alltid finns där för mig, och att jag är såå oerhört lyckligt lottad över att få ha en sån häst i min närhet.


Nä, nu ska jag ut till stallet och kvällsfodra, i vinterkylan. (Usch vad jobbigt!) ;) Hihii 

Jag & Piledals Jojo

Le, det smittar och det värsta som kan hända är att du får fundersamma blickar tillbaka!