Jobbade extra i lördags och efter det åkte jag ut till stallet och red lite på Jojsan. Hon va typ überpigg o jätteokoncentrerad, vilket jag säkert också var. :P Efter det bar det iaf av till Lina för myskväll och vi käkade massa onyttigt och såg på en väldigt "typiskt amerikansk" tjejfilm, Clueless. ;)
Gick upp väldigt tidigt på Söndagen o åkte ut till stallet o fodrade o släppte ut hästarna, mockade o fixade åt Skruttan och sen var det bara att ta in henne igen o göra iordning oss för hoppträning för Karin Svantesson. Idag stod lydnad och gymnastikhoppning på schemat och det är väl inte Jojsans favoritgrej direkt, och jag hade absolut inga förväntningar eftersom det var i mitten av novenber som vi hoppade sist. :P
Men konstigt nog så gick det så himlasuperduperüberjättebra och det kändes verkligen som allt dressyrande gett resultat. Vi hittade ett mellanläge som båda verkade trivas med och fick mej en självförtroendeboost! ^^ Älskade häst.

Måndagen var en riktig slappardag och jag tyckte faktiskt att jag förtjänade det. ^^
Men vid 3 tiden bar det av till stallet igen för hoppträning för Karin igen och idag var det banhoppning som gällde. Förväntningarna idag var högre eftersom detta var Jojsans starka sida. Allt började riktigt bra och vi några otroligt fina språng, och det var inte förrens i slutet av passet som det hände.
Vi skulle hoppa ett relaterat avstånd i båge och vi hade ett "vänta-läge" (som Karin uttrycker det) och vi kom helt fel på ett räcke som ledde till att Jojsan (snäll som hon är) hoppar ändå, jag fastnar med foten o hinderstödet och ramlar av.
Hoppade iaf upp igen (såklart!) och fortsätter och det går ändå bra, fastän självförtroendet e i botten igen.
Jojsan va såå sjukt duktig och vi fick några språng som såå jävla fiina o alla misstag som gjordes var totala ryttarfel, men jag vill så himla mycket! Jag vill bli bra på det jag älskar att göra, vill bli bra för att inte förstöra den fina häst jag jag har blivit anförtrodd att få ha, vill bli bra för att ha någonting att vara bra på.
Fast det e ju som Karin säger:
-"Av 20 språng så kommer du fel på 3 och av dom 3 så råkade det bli 1 som ledde till att du ramlade av, resten av sprången va jättebra."
Men jag kan ändå inte tänka så, för jag vet att till nästa gång så kommer denna osäkerhet att sitta kvar, folk som sett mitt misslyckande kommer att döma med sina kritiska ögon.
Jag älskar verkligen Jojo av hela mitt hjärta, jag älskar berkligen att hoppa och att träna, det jag hatar är mig själv och min osäkerhet.
Måste lära mig att se det positiva.

Finaste Piledals Jojo, Du är den BÄSTA <3